Jag är fan gammal.

Jättegammal.

Finns ingen annan förklaring när man man längtar till sängen före 22.30 en fredagkväll.

För att sova.

Jag borde ge upp.

Det är aldrig försent att ge upp.

Om exakt 12 timmar så kommer detta att synas på mitt köksgolv.

Ett stycke "Bollen", min yngsta dotter.

Som sällskap har hon sina två oumbärliga kuddar samt ett täcke.

Sen bäddar hon helt sonika ner sig på köksgolvet och väntar på att frukosten skall serveras!!!

Alla sätt är bra!! :-)

Som sagt, vad gör man inte för att få in en snygg bild?? :-)

Den matchar dessutom i färgen!! *konstaterar*

Måste bara visa vår Tin-Tin som liten kattbebis.

Han är ganska lik Tassel, den långhåriga av de två lyckopillren.

Här kommer bildbevis på våra lyckopiller.

De är fosterhemsplacerade hos oss tillsvidare.

Jag har egenhändigt döpt dem till Tissel och Tassel.

(Våra katter sen tidigare heter Tish och Tin-Tin.)

Svårt att vara ledsen och tjurig när man har en kattunge (eller 2) i huset. :-)

Det kommer bildbevis på dessa under dagen.

 Finns för allmän beskådan i eftermiddag.

Happy and joy gjorde sin plikt igår.

Mission completed.

Ibland inser jag att jag har ett liv.

Utanför det här livet på bloggen.

Ett verkligt liv.

Jag gör och upplever saker.

Jag känner.

Igår rann mina tårar som de inte gjort på länge.

Vi begravde min svärfar.

Det var en fin begravning.

Vädret var ljuvligt, smörgåstårtan god och chokladbiskvin underbar.

Mycket värme, kärlek och omtanke.

Prästen var för övrigt en sympatisk man.

Han var en mycket lång och gänglig man med enormt stora framtänder.

Jag satt och tänkte mig honom i stora lurviga kaninöron och log mitt i alla bedrövelse och sorg.

Tänkte för mig själv, jag är nog inte klok som tänker så här.

Det visade sig sedemera att jag inte var ensam om denna tanke.

Av omtanke för denna människa så får den vara anonym.

Mitt eget liv och leverne och tänkande skäms jag inte för.

Jag är unik...på mitt sätt.

Nu går jag och tar en kopp kaffe. :-)