I helgen har stora ting skett.

*nickar*

Jodå....mitt liv fick plötsligt ny mening.

En helt ny innebörd. *nickar återigen*

Jag fick ett uppdrag. Viktigt.

Jag repeterar, viktigt.

Nästan så att man skulle kunna skriva det med stora bokstäver.

VIKTIGT.

Det är inte de tagna dopningsproverna på världens bästa kallblod Järvsöfaks jag åsyftar.

Ej heller det på vinnaren av en miljon kronor, Commander Crowe.

Nej nej, detta tillhör en annan dimension.

Jag fick vakta något viktigt.

Då jag är en en person som tar sådant på största allvar så har jag vaktat med livet som insats.

Stått givakt.

Med brödkaveln i högsta hugg då jag inte har något annat vapen att tillgå.

Iofs är det en kavel i marmor så jag torde kunna åsamka stor skada.

Jag var som sagt och arbetade under hela lördagen.

Då hyrde jag helt sonika in ett vaktbolag.

Vi kan kalla det Supervakt AB (med rätt att döda).

De fick också vakta föremålet med livet som insats.

De hade riktiga vapen. *imponerad*

Under gårdagen hämtades dock föremålet av ägaren och jag kunde äntligen slappna av.

Ögonen gick nästan i kors efter att ha ha varit på alerten hela helgen.

....och så somnade jag med kläderna på senare också. :-/

Vad har jag vaktat då?

Kan man kalla det för en pärla?

Mycket möjligt.

Den var iaf glänsande röd.

Vacker som en sommardag. Gnistrande.

Jag har i smyg smekt över den med handen.

Pärlan. Bilen med stort B.

....som har bott på vår gård över helgen.

Bilens ägarinna har varit på tur till Gävle med Mr Right.

Jag fick förtroendet att vakta fordonet. *ler stort*

Tror jag lyckades riktigt bra med mitt uppdrag.

Pärlan och jag.

Den riktiga pärlan är dock bilens ägarinna.

Maken till gott hjärta har sällan skådats på (i) levande människa.

Puss my darling Tea!!

Men nu då!!!????

Nu är det väl snart dags iaf!!??

Dans Bruno startade idag.

Bushårt gäng och sötnosen Bruno lyckas med bedriften att bli fyra.

På nytt prydligt rekord!!!

Jag bockar och bugar och gratulerar.

Så nu måste det nog vankas tårta snart.

12 000 fina friska kronor in på Melinskans konto.

Fattar ni vad många fina tårtor man kan köpa för dem?? ;-)

Grattis Bruno och Erika!!!!!

Snyggt jobbat med en, enligt din egen utsago, snudd på allmänfarlig nordsvensk. :-)

Det är nog formen.....

Tillägg:

Vidhåller att formen är ett faktum även om jag nu påstod att Bruno var en buse.

F´låt Bruno.

Brukar med glädje gå in på nya bloggar.

Hittar jag någon som skriver sitt första blogginlägg kan jag oftast inte låta bli att lämna en kommentar.

Bara för att välvilligt önska dem välkomna in i bloggvärlden.

Den värld jag var så övertygad om att jag själv skulle tröttna på.

Ganska snabbt tom, max 3-4 månader.

Nu sitter jag här....snart 10 månader senare och har inga planer på att sluta blogga.

Ibland blir det inte lika frekvent uppdaterat men det är alltid lika förvirrat.

Det är min röda tråd.

Ju mer förvirrat desto bättre.

(Gammalt djungelordspråk.)

Många som skriver sitt första inlägg börjar med just de orden.

Detta är mitt första inlägg osv....vad skall jag skriva om...osv.

Själv nämnde jag inte detta med ett enda ord utan slängde mig helt sonika in i den förvirrade värld som kallas min egen.

Helt utan skyddsnät.

Läs här.

Dumdristigt?

Tokigt?

Kul?

Inte en aning men här är jag, nästan 1000 inlägg senare, fast besluten att fortsätta skriva om liv (nyfödda marsvinsbebisar) och död (iskall avrättning av irriterande flugor) och allt däremellan.

Vi hörs, vilket ni vill eller inte. :-)

Efter en natt fylld av alldeles för få timmar sömn (visserligen självförvållat) repeterar jag om och om igen för mig själv;

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.

Jag kan vara vaken. Jag är inte rädd.

Idag är jag borta.

Mer än vanligt alltså. :-)

Idag spenderar jag min dag med att ta dopningsprov på några av Europas, kanske världens bästa hästar.

Bara så ni vet vart jag håller hus!!

Ciao!!!

Observera, jag kommer att ha en rosa Sundsvall Open trot-tröja idag.

Jag kommer förmodligen att vara jättesöt.

Eller grislik.

Ja, ja....det ger sig. :-)

Talade länge med en god vän (från förr) idag.

Vi har på något förunderligt sätt ett gemensamt förflutet.

Den här vännen får mig på gott humör, det är ett faktum.

Vi pratade mycket om vad man gör med sitt liv.

Är man lycklig?? Gör man allt för att infria sina önskningar och drömmar?

Håller man näsan ovanför vattenytan i det som kallas vardag?

Finns det utrymme för överraskningar i densamma...

Vill man ha överraskningar??

Vill man bli frestad av något?

Det vill den här vännen. Helt klart.
Ju mer frestelser desto bättre. Vi har i mångt och mycket samma smak.

Mina ramar stämmer dock inte överens med vännens. Just nu.

Men ta för dig är rådet från vännen.

Sitt inte på hemmet och ångra något du inte gjorde.

Det är ett slöseri med resurser.

Njaeee, jag velar.

Jag vill.....men vet att jag inte skall.

Man kan inte tro det men jag har en relativt god uppfattning om vad som är rätt och fel.

Vännen...du ställer till det.

På många sätt.

Jag vill så jag skäms.

Därom råder det inga tvivel.

Saker som inte är bra för en är ibland svåra att låta bli.

Snudd på omöjligt.

Men jag har varit duktig under lång lång tid.

Är det dags att släppa på spärrarna nu, utvidga ramarna???

Ja, jag tror tamejtusan det. 

Jag gör det trots att det är fel och jag inte borde.

*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*

Jag går och äter upp den sista chokladbollen.

Mmmmmmmm.

Det dök upp ett mail.

Var 0,2 sekunder från att radera meddelandet när jag hann läsa några ord.

Följande fanns att läsa;

"Håller din partner på att mista intresset för dig, eller vill du ha lite försprång i nattlivet?

Mojo hjälper dig att framhäva dina naturliga feromoner och skruvar upp din sex appeal."

Hur skulle det gå till när man inte ens har någon sex appeal?

Med hjälp av något som heter Mojo.

Vilket låter som ett hundnamn, kanske den snälla varianten av Cujo?

*googlar på feromoner*

Jag är f-n i mig obetalbar.

Har ett hem som är ganska bra i ordning.

Nemas problemas.

Visst det behöver dammsugas idag och lite annat smått och gott.

Det mesta är där jag vill ha det och det som står högst på önskelistan är att fixa till vardagsrummet.

Har idéerna.....bara inte penningarna. :-/

Men, men, det är inte det jag skall skriva om.

Dagdrömma om mitt stoooooora vardagsrum kan jag göra vid senare tillfälle.

Jag är f-n i mig helt outstanding på att stöka till massor på kort tid.

Morgontid.

Den där äckliga tiden på dygnet då minuterna går dubbelt så fort som annars.

Mitt sökande efter regnbyxor till sonen resulterar i x antal andra byxor liggandes på golvet.

Tanken just då....när jag river som mest frenetiskt....är;

Jag måste ändå vika om de här byxorna.

Det behöver jag inte alls.

Men det sägs i mitt huvud för att rättfärdiga pågående handling.

Jag är fenomenal på att lura mig själv.

Jag ber om ursäkt.

Två "f-n" (det där gills inte) i ett och samma blogginlägg är nog två för mycket.