Gav till sist upp och gick med i facebook-träsket.

Jag håller redan på att drunkna.

Hjälp!!!!

Någon??

Inte ens en liten hjälpande hand??

*plaskar vidare och letar fotfäste*

Borde inte vara så svårt när man är ståtliga 160 cm. ;-)  

Idag skall jag umgås med en alldeles ny vän.

Hela dagen lång.

Kul eller inte?

Ja det vete tusan.

Här har ni henne...eller honom.

Fanstyget är iaf slankare än undertecknad.

Det uppskattas inte. ;-)

Glöm ej dina teddybjörnar

för fast dom klarat många törnar

så blir dem faktiskt lätt beklämda

och av mörkret

rätt så skrämda

Jösses amanda!!!!

Jag "glömde" visst delge er viss information. ;-)

Kramfors?

Japp, stämmer! (Dannero)

Brunbränd?

Japp, vääääldigt brun.

Maskulin??

Joooo, mycket snygg.

Tatuerad?

Nej faktiskt inte. Enbart frysmärkt.

Min?

Njaee, inte riktigt med sanningen överensstämmande.

Jag lånar honom dock för ridturer varje vecka. :-)

Walsh Boko är hans namn och han har fyra ben.

De sprang så pass bra ikväll att han blev trea.

Med andra ord är jag säker på att jag får fortsätta rida.

En riktig läckerbit!!!!

Idag åker jag till Kramfors med en riktig läckerbit som sällskap.

Brunbränd, maskulin, tatuerad och bara min.

Me loooooooooooooooooooooooove.  

Vissa av oss har en outgrundlig förmåga att se saker och ting.

Beatrix Potter levde gott  på sina böcker om söta små djur.

Hon såg dem i allt, de levde nästan ett eget liv.

Hennes små söta djur alltså.

Själv har jag tydligen den förmåga också.

Fast inte blev det lika charmigt, det skall villigt erkännas.

Så här var det.

En dag var jag ute i ett ärende.

Vilken sorts ärende är av underordnad betydelse.

Jag väntade iaf tappert vid en busshållsplats.

En mor kom dit med sin dotter.

Det kunde man med lätthet se, ty det var stöpta i samma form.

Jag associerade genast till Beatrix Potters små möss.

De såg lite närsynta ut, sniffandes med sina små näsor (nosar), båda hade glasögon och liknande kläder.

Jag log glatt och tänkte lite småelakt att de var söta som små möss.

Kan för allt i världen inte säga att det var en komplimang.

Iaf inte en särskilt snäll sådan.

(...och själva andemeningen med just komplimanger är ju att de SKALL vara snälla.)

När bussen hade stannat och därefter åkt igen så gick vi bredvid varandra mot parkeringen.

Musmamman gick till fel bil.

Ja inte på riktigt alltså...men i min värld skulle hon sätta sig i en småblommig folkvagn.

Eller något liknande. :-)

Men ingen bubbla fanns i sikte.

Nej hon gled fram till den snyggaste bilen på hela parkeringen.

Musmamman satte sig nämligen i en sprillans ny cab med oerhört fräck färg.

När hon startade så fick motorljudet min lilla Hyundai att vilja krypa under asfalten.

Jag också för den delen.

Ibland får man vad man förtjänar.

Jag fick iaf så jag teg.....

gladmymlan

Tisdag 13 juli 14:35

nja...inte min sorts hunk:) min ligger mer åt Rafael Nadal:)))
fast han spelar ju ioförsig tennis:)

Nääää du Gladmymlan...för mycket pojke över Rafael. ;-)

Tillbaka till fotbollen.

Jag uppskattar Uruguayspelaren mer för hans fötter än för hans utseende.

Kom då helt osökt in på en annan fotbolls"kille" som är mer i min smak.

Zinedine Zidane!!

Bara att uttala namnet ger ett ökat välbehag. ;-)

(Precis som hans frisparkar.)

...och en till bild på samma objekt.

Sådär ja...mer sport blir det nog inte i år, iaf inte i min blogg. 

Det händer ngn gång då och då...

Att jag blir förstummad och inte har så mycket att tillägga.

Men jag säger bara;

Diego Forlán

Vilken kille!

Vilken fot!

Vilka fötter!

Levererade.

Gång på gång.

Det är det enda jag har att säga angående det fotbollsvm som nyss har avslutats.

Förutom....att han duger att titta på också. :-)

Vi tar en till också.

(Lite tantsnusk kan väl inte skada??)