Det där hörnet.

Dit stressen drog sig undan.....det var bara en skenmanöver.

När jag tittade bort så drog stressmonstret iväg runt nästa hörn.

Satt sedan och bidade sin tid i en ljuslykta och när en av töserna släppte in katten så smet stressmonstret utomhus.

Jag var lyckligt ovetandes om allt detta.

Sätter mig i bilen och åker glatt iväg mot hästarna.

Tittar upp och ser något som har bitit sig fast i antennen.

Med skräck i blick försöker jag förgäves skaka av mig stressen.

Svänger höger....svänger vänster.

Nära att krocka med en liten skåpbil.

Föraren visar fingret men jag har inte ens tid att rycka på axlarna och se fånig ut.

Jag kör som om livet stod på spel.

Äntligen framme i stallet så slänger jag mig ur och rusar in till min fristad.

Lugnet sänker sig och stressmonstret kan inte komma åt mig längre.

Jag ler och trallar glatt.

Tar in den där stora bruna 170 centimetersjuvelen och livet är verkligen en fest.

Slänger mig sedan smidigt upp på hästen (läs, står på en pall) och drar iväg på tur.

Det regnar...fast det är oerhört vackert.

Solen skiner samtidigt.

Som om små diamanter trillar ner från skyn.

Gnistrandes.

Jag ler.

Blöt, trött och tilltufsad hoppar stressmonstret upp i hästens svans.

Men det var väl själva f-n.....

Travar iväg på den fina sandvägen men den där saten sitter kvar.

Dinglandes med en cigarett i munnen.

Väsnas dessutom när han vässar klorna och skrämmer hästen.

Vi tar kort galopp.

Nu jäklar skall han få!!!!

Han lyckas undvika första planterade blomlådan mitt i vägen.

I den andra lyckas jag finta honom ordentligt så han far med sitt stora fula tryne ner bland den stackars ihjälfrusna tagetesen.

Jag skrattar högt.

Jag ser att han släpar sig upp, blomjorden hänger i stora klasar runt öronen.

En vissen tagetes sitter i mungipan istället för cigaretten.

Vi svänger in på skogsvägen.

Ser att stressmonstret hasar efter. Haltandes.

Till slut, inne i den friska barrskogen med dess friska doft så orkar stressmonstret inte mer.

Han segnar ner och ligger i en orörlig hög.

Några svaga ryckningar och sedan är stressmonstret helt stilla.

Hästen och jag fortsätter in i skogen.

Mot solen, ljuset och friden.

Hallelujah. :-)

 

Tesstamente

19 maj 2009 19:20

Så UNDERBART skrivet! UNDERBART!

http://tesstamente.blogg.se

 

Jag idag

19 maj 2009 19:54

Jäklar vad jag längtar efter att rida när jag läser det där. Det är något väldigt lugnande med hästar. Och vitsippstittande. Att kombinera dessa två aktiviteter är ju nästan himmelriket. Eller hur?

http://tjockisensjunger.blogspot.com

 

Annika

19 maj 2009 20:12

*nyduschad*
Tesstamente
Men vad du tar i!!
*rodnar ju*
Men tack, det värmde. :-)
Jag idag
Himmelriket it is!!
*nickar*
...och vitsippsmattorna. *drömmer*

 

Mofs..helt enkelt

19 maj 2009 20:30

*står upp och applåderar* Tack

http://mofs.bloggagratis.se

 

Tesstamente

19 maj 2009 20:36

Men gulliga lilla Acka, det skulle vara en ära! Jag tar av mig hatten och niger!

http://tesstamente.blogg.se

 

Lotta

19 maj 2009 21:33

Tur att han fick på flabben, som de säger här nere i Skåne. Stressmonster skall med våld bekämpas!
Djur är fantastiska, stora som små. Att klappa en hund eller smeka en varm mule eller höra koltrasten sjunga kan göra underverk med själen.
//Lotta

http://www.prinsessapavift.blogg.se

 

Annika

19 maj 2009 21:42

*med en påse gräs på skrivbordet*
Mofs
Inte applådera inte.
TokMofs. :-)

Tesstamente
Men vad fiffigt och skojigt. :-)

Lotta
Min juvel gör verkligen underverk med min själ iaf.
Me love that horse.

 

Ulrika

19 maj 2009 21:43

Trodde flugsmällan var en succe`*suckar*

Jag har viftat med mina gäddhäng och jag har inte stress just nu i min meny..

Kramis!

http://ulrikasyr.bloggagratis.se

 

Annika

19 maj 2009 21:44

Ulrika
Hade det hängt på gäddhänget här.
Då hade han varit död och begraven för längesedan!! ;-)

 

Timmie

20 maj 2009 00:16

Hej! Du får gärna fortsätta läsa min blogg! Tänkte droppa in här!

=0)

http://www.melanoz.bloggagratis.se

 

Annika

20 maj 2009 00:27

Timmie
Självklart.
Ridande boys vimlar det inte av. :-)
Jag håller kollen så att du sköter dig!!

 

teolinda

20 maj 2009 07:02

Du tar dig...Acka...det här börjar likna poesi...

Du hade verkligen en fight där...!

http://teolinda.bloggagratis.se

 

Annika

20 maj 2009 07:16

teolinda
Jo du...jag är tuff.
Ibland. ;-)

 

Viveca

20 maj 2009 11:23

Jätteroligt skrivet, inte utan att man känner igen sig. Skönt att stressmonstren oftast försvinner när man är i stallet/med hästar. Hästar gillar ju inte stressmonster alls.

http://perasperaadastra.bloggagratis.se

 

Annika

20 maj 2009 11:25

Viveca
Tack, tack.
Stallet är min oas i tillvaron. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nämen va f-n. Är jag inte helt sjukt jä-la tråkig som har slutat blogga??? Fast om man läser de två raderna jag åstadkommit ovan och betänker att jag lyckats få in inte mindre än två svordomar så skall man kanske vara glad att jag inte skriver så...

Det var en gång en vacker höstlördag. (Läs blåsig som 17.)   Fotbollsmatch stod det på dagens schema, inte för undertecknad men match skulle det iaf bli. Glad i hågen parkerade jag bilen på en utmärkt plats. Det visade sig senare att den inte...

Jag säger bara jippie.   Eller lite större bokstäver kan vara på sin plats.     Jippie!!!     Jag har budat in ett virkat överkast på Tradera. Inga problem, det dök upp med Schenkers hjälp och det var fint. Då kan man ana att alla...

Att jag inte hänger med i motionsspåret är ingen nyhet. Möjligen första femtio metrarna...men absolut inte längre. ...och definitivt inte utan syrgas.   Men igår hände en sak som jag inte heller hängde med på. Knepigt och fullständigt förvi...

För övrigt tycker jag om hösten. Eller jag dristar mig till att utöka ovanstående mening med två ord till.   För övrigt tycker jag om hösten väldigt mycket.   (Ett ord fick tom bli lite större...bara en sån sak.) ;-)          ...