Positivitet.

Vissa har det i sig.

Helt naturligt.

Vissa kämpar som en bakfull gnu i motvind och får liksom aldrig till det.

Själv hör jag till mellanskiktet.

Ganska glad men ibland har jag inga gråzoner att ta till.

Det är då det blir nattsvart.

Men färg har väl ingen egentlig betydelse???

Jag minns vissa sekvenser där positiva människor har sagt sitt.

Som i ett program på TV.

Ngn amerikansk variant där man filmar inne på sjukhusens akutmottagningar.

Alla möjliga och omöjliga skador, en del går det bra för....andra inte.

En man hade kraschat med sin motorcykel i hög fart. Helt självförvållat.

Om jag inte minns helt fel så fick han amputera både armar och ben.

Han var ändå lycklig och positiv.

Inte i första hand för att han levde utan för att han inte dödade ngn annan i sin våldsamma krasch.

I andra hand för att han ändå fick fortsätta leva och se sina barnbarn växa upp.

Sen kan man vara positiv i mer vardagsnära situationer.

Jag stötte på en gammal bekant och då kom jag att tänka på en avlägsen historia.

Den här tjejen var lite intresserad av en kille, vi kan kalla honom Sören.

Sören var ganska charmig och såg inte alldeles tokig ut heller.

Tjejen som vi kallar Alma var intresserad och vid ett tillfälle kom det på tal.

Undertecknad blev lätt förvånad och sade;

Men du....då jobbar du nog i lite motvind för han tycker väl inte om sådana som dig och mig!!??

Han föredrar väl sitt eget kön??

Jag tyckte redan då att det var "synd på så rara ärter" för han var som sagt både charmig och söt.

Alma blev snudd på förstummad.

-Tror du verkligen att det är så??

Jag meddelade att det var vad jag hade hört från en mycket säker källa.

Aha...oj...då får jag på ngt sätt tänka om.

Synd säger hon.

Men så dyker det där leendet upp...

Fast på ett sätt känns det skönt säger Alma.

Då vet jag ju att det inte är mig det är fel på.

Vilken positivitet!!

När mannen med stort M förvandlas till ngt svåråtkomligt ouppnåeligt så ser hon det ändå med en sådan härlig okonstlad livssyn att man inte kan låta bli att le.

Jag bugar och bockar för sådana människor.

Dessutom har jag vid ett senare tillfälle "fått in på radarn" att han nog tycker om både män och kvinnor.

Vilket måste ge Alma lite ny energi.

Om hon nu fortfarande är intresserad vill säga.

Jag frågade aldrig.

Jag förfasades ;-) bara över att hon är förbaskat söt oavsett vad hon har på sig.

Snickarbyxor, gummistövlar, luvan neddragen till näsan och med knallröda vantar så är hon ändå söt.

Ja.....aningen avundsjuk är jag nog, både på det där söta och det där positiva.

Fast bara lite. :-)