Litet råd från den utmärkta boken Umgängeskonst-Levnadskonst skriven i början av det förra seklet.

"Knövla ej ihop papper som du kastar i papperskorgen. Denna blir då fortare fylld än eljest, och vill du sedan någon gång söka efter ett papper, ökas ditt besvär därigenom att du måste veckla upp vart och ett av de sammanknövlade papperen."

Alltså...jag älskar det här!! *ler stort*

Mina barn är klarsynta.

Man skulle också kunna säga brutalt ärliga.

Vid frukosten utspelar sig följande scenario;

Undertecknad sitter vid köksbordet med mina tre äldsta barn.

(Som ni kanske vet är de inte så gamla, snart 8, 5½ och 4 år.

(Bollen 2½ år sover fortfarande.)

Då säger 4-åringen Mini...mamma vet du vad jag vill bli när jag blir stor??

Jag tänker genast på hennes förra fundering angående yrkesval.

Jag svarar dock att jag inte har någon aning.

Mamma, jag skall bli en flodhäst!!

Varpå 5½-åringen blixtsnabbt replikerar;

Men...då blir du ju tjock som mamma.

Klarsynta eller brutalt ärliga, hur som helst så skall jag lämna in dem på återvinningen idag. ;-)

Sitter enbart kvar vid datorn för att det gör så helvetes (f´låt) ont att kliva upp från stolen.

Sitter jag kvar här imorgonbitti så kan ni väl ringa 112??

Okej??

*känner lugnet när jag har en backup*

*sjunger som Lena Ph fast jag är tre ggr så bred*

Egentligen sjunger jag inte som henne heller.

Jag kan inte sjunga.

Huruvida hon kan det har jag inga synpunkter på.

Men texten passar.

Ont det gör ont det gör ont.

Det gör ont en stund på natten...

I min svanskota.

Arm.

Nacke.

Huvud.

Jag tänker därmed inte vidareutveckla mitt cirkusnummer.

Har iofs alla ingredienser;

Häst

Människa

Trädstam

Behöver möjligtvis en assistent.

Lättklädd av manligt kön.

*tvekar*

Nej, det blir ingen vidareutveckling av de synkoniserade frivolterna, därtill är det alldeles för mycket smärta inblandad.

Så nu vet ni det.

Min son skulle egentligen på ett badkalas i helgen.

Det är väldigt svårt att vara på badkalas med gips från knogarna till armhålan.

Iaf om man vill bada och det vill sonen.

Vi har då beslutat att som plåster på såren skall vi gå på cirkus.

Jo jo.

Nu kan jag inte förstå varför.

Herre Gud jag har ett eget nummer.

Fart och spänning.

Det inkluderar synkroniserade frivolter.

Med 170 cm häst!!

Hur effektfullt som helst.

En viss smärta i svanskotan får man på köpet. :-/

Nu tar jag min arma lekamen och släpar den mot en potta, några håvar och plasthandskar.

Det låter kanske suspekt men nu åker jag och arbetar.

*vinkar relativt teatraliskt*

*harklar mig lätt*

*läser innantill*

Anvisningar för firandet av Mors dag.

(Ur broschyren från 1920.)

1. Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.

2. Mor hälsas om morgonen med en sång från barnen.

3. Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen.

Hon hedras med blommor och en liten gåva.

4. Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen.

Barnen bäddar, sopar, lagar mat och diskar.

5. Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar. Något vackert läses upp innantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft. Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.

Det här passar mig som handen i handsken!!

Familjen, hör ni det!!! :-)

*vinkelivink*

Jag är vaken!!

Som ni har längtat.

Håll bara med, förstör inte min dag i detta tidiga skede. ;-)

Jag är rätt så nöjd med mig själv för jag tog tag i något igår som har legat och pyrt ett tag.

Som en surdeg.

Fast det skall ju iofs vara något bra det.

Gott?

Nä...nu spårar det ur igen.

Efter bara några rader. *tar för mig för pannan*