Till att börja med så var det knixigt med rubriken.

Första förslaget...Dagens lista.

(Guuuuuuuuuuuud vad innovativt......inte.)

Nej jag bytte genast till Tisdagslistan.

(Kom efter en sekund eller två på att det var onsdag.)

Så då blev det Onsdagslistan.

(Varken innovativt eller särskilt bra, dock rätt dag.)

Listan kommer inte heller att vara lång så rubriken borde ha varit ngt heeeeelt annat.

Att göra;

• Mata Hugo The Frog

That´s it!

Hugo äter som ni kanske vet levande mjölmask.

Återkommer angående den saken. :-/

God morgon förresten!!!

Gert Fylking och jag utbrister unisont;

ÄNTLIGEN!!

Nu kommer den.

Historien om tyska busslasten. :-)

Den som inte var värd att vänta på.

Hur som helst.

Det var en gång för längesedan.

På den gamla goda tiden kan man nästan säga...

Vi måste backa ca 20 år tillbaka.

Alltså var jag nyfödd! ;-) ;-) ;-)

Eller iaf runt 20.

Jobbade som servitris på en egyptisk restaurang som hette Restaurang Kairo. Gooood mat och charmigt inredd.

Iofs minns jag att lamporna i taket hade små "hängande glaskupoler".

De såg ut som uppochnedvända kondomer i glas. :-D

Nåja, resten var charmigt och lamporna också, förutsatt att man har en förkärlek för just kondomer.

En STOR busslast med människor skulle komma och äta hos oss.

De var från Tyskland.

Jag hade läst tyska i 5 år och förstod ganska bra men pratade sämre.

Hade då pluggat in en grammatiskt korrekt mening som sade ungefär såhär;

Ich verstehe deutsch aber ich spreche nicht so gut.

Nu kan jag absolut inte gå i god för att den är korrekt rent grammatiskt men ni förstår säkert andemeningen.

Människorna kommer in genom dörren, alla var 80+.

Glatt leendes och så börjar de tala.

De var inte alls från Tyskland.

De var från Norge.

Jag pustar ut och ler mitt allra charmigaste leende och säger välkommen!

(För mig själv tänker jag....Gud vad skönt, nu kan vi kommunicera med lätthet.)

Det visar sig att just denna grupp var från nordligaste Norge och jag förstod faktiskt inte ett enda ord av vad de sade. (!!!!!!!!!!)

Tokigt sade Bill.

Jättetokigt sade Bull.

För övrigt kommer man långt med att peka och nicka och skaka på huvudet också.

Ifall ni råkar stöta på en pensionär från nordligaste Norge. :-)

En av mina allra bästa vänner har fått en fin ring.

Med en stor sten.

Nu kanske det inte var just en diamant....men ändå. :-)

Det var en gåva från hennes pojkvän.

De firar årsdag.

Är jag inte liiiite liiiite avundsjuk??

Nä...faktiskt inte.

Men jag är väldigt glad för hennes skull.

Det räcker.

Dessutom är det inte så snyggt med svulstiga diamantringar på knubbiga små fingrar. ;-)

Fast jag har långa fina naglar.

Alltid något!

Jag har lovat teolinda en historia om en busslast med tyska pensionärer.

Den kommer inte riktigt ännu, dock dyker den upp någon gång under dagen.

Sitt inte här och vänta med ögonen fastklistrade på skärmen, ivrigt uppdaterandes var femte sekund.

Den är inte värd att väntas på.

Iaf inte på det sättet. :-)

Kaffe eller te? :-)

Tittar bara in för att säga god morgon.

GOD MORGON!!

*tassar ut*

Tänk er följande scenario;

Romantisk restaurang.

De älskande tu.

Tätt omslingrade.

Blickar djupt, djupt in i varandras ögon.

Ett försynt buffande med den sista köttbullen.

Spaghettin som hänger från den enes mungipa till den andres.

Tuggandet för dem närmare och närmare och närmare.

Smack!!

Flickan tittar ner och rodnar klädsamt.

(Fritt översatt)

Restaurang Saigon (halvnördigt inredd restaurang med kinesisk buffé).

Sambon och jag.

Sitter på varsin sida bordet.

Tittar på varandra med jämna mellanrum...eventuellt kan följande mening uttalas; du har något på överläppen vännen.

Något enstaka bambuskott kan hänga från den enes mungipa, dock inte till den andres.

Tuggandet eskalerar i takt med bakgrundsmusiken.

En liten puss.

Kvinnan tittar inte ner och rodnar ej heller klädsamt.....ty det borde hon isf ha tänkt på för fyra barn sedan. ;-)

Jag är med tangentbord igen!!!!!!!!!!!!!!!!!

:-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-) :-)