Ikväll hittade jag den.

Min "bok".

Från Tea.

Då kändes det lite lite lättare.

På ngt konstigt förunderligt sätt så kändes det faktiskt en aning lättare.

Jag smekte framsidan och tittade på varenda liten detalj.

Teas händer har gjort allt det där vackra på framsidan.

Till mig.

Jag är övertygad om att Tea sitter däruppe och ler åt mina små fånigheter.

Jag skall fortsätta skriva dem också.

Alla mina fullständigt onödiga fåniga inlägg skall skrivas.

Så är det bara.

För min egen skull och för att hon skall ha ngt att le åt när hon tittar ner.

Jodå, visst finns det hopp!

Livet innehåller ganska många doser av det.

Det gäller bara att hinna med när den där onödigt snygge servitören svänger förbi med brickan.

De små glasen innehållande hoppingivande elixir på hans bricka är så förbannat högt upp.

Man måste betänka det faktum att jag är kort och (nä Guldlock, jag skall inte skriva tjock) trind.

Jag har liksom så svårt att nå upp.

Men idag fick jag åt mig ett glas.

Jag fick mitt fjärde uppdrag som kontaktperson.

Alltid något.

Varenda förbannade morgon när jag vaknar så inser jag;

Tea finns inte mer.

Hon vandrar inte på denna jord.

Inte längre. Aldrig någonsin.

Det gör så ont i hjärtat.

Det gör så väldigt ont.

I någon sorts vild förtvivlan har jag letat boken jag fick av henne.

Ingen vanlig bok utan ett typ noteringshäfte med tomma sidor för mig att fylla med mina ord.

Framsidan hade Tea knåpat ihop själv.

Ett stort vackert "A", kantat med silkeslent band.

Några blommor och det var så vackert.

Bara det att hon hade tagit sig tiden att göra detta betydde så mycket för mig då.

Ännu mer nu.

Jag hittar inte den här boken.

Det gör mig också ledsen.

Som om denna bok skulle kunna få Tea tillbaka, det fattar jag ju att den inte gör.

Jag förstår det innerst inne.

Jag vill ändå hitta den.

Så förtvivlat mycket.

Men nu tror jag inte att min darling Tea skulle vilja att jag letar så energiskt och vansinnigt efter denna bok.

Hon skulle nog säga;

Men gumman sluta leta....ut och lev livet.

Glöm inte bort att leva.

Så för din skull tjejen så tänker jag leva livet så väl jag kan.

Jag tänker aldrig mer ta någon för given.

Jag litar på att du finns däruppe och håller ett öga på mig.

Jag hoppas att du osynligt tar min hand när livet känns tungt och leder mig i rätt riktning.

Jag saknar dig så väldigt väldigt väldigt mycket.

Idag är en svart dag för mig.

Märkligt.

För det svarta skedde egentligen redan i söndagskväll.

Då försvann Tea och hennes Tilde till himlen.

Jag messade henne bara några timmar innan...

Nu finns hon alltså inte mer, inte hennes dotter heller.

Sonen ligger på sjukhus med skallskador.

Älskade lille vän, kämpa på.

Jag tänker inte skriva mer i detta inlägg för det förmår jag inte.

Men jag saknar henne så.

Älskade Tea, du fattas mig.

Letar jeans.

Massor av jeans.

De ligger inte där jag trodde jag lagt dem.

(Jag letar alltså inte jenasen *låter den felskrivningen stå kvar* jag hade på mig igårkväll om ni nu trodde det.

Nej de låg på samma ställe som jag slängde dem....)

Jag letar andra jeans.

Hittar inte.

Gud vad konstigt. Jag som alltid har koll på allt. ;-)

*letar letar letar letar*

Förrådet?

Bland alla tvåtusentrehundrafyrtiotvå kartonger??

*letar letar letar letar förtvivlat*

Garderoben??

Nä...

*letar letar letar letar mer förtvivlat*

Hade tänkt att Ulrikan från norr skulle få lite jeans med sig hem.

Hon gör ju allehanda skojiga saker med hjälp av bland annat jeanstyg.

Med mina jeans så får hon MYCKET tyg att jobba med.

Det är ett som är säkert!!!!!!!!!

*letar letar letar letar vidare*

Min blogg fyller år idag.

Den är 1 år. *jubel i busken och glada fanfarer*

Eller den registrerades nattetid dygnet innan men första inlägget var just idag.

Fast för ett år sedan då.  *inflikar informativt*

Så stort grattis bloggen min.

Jag trodde inte för ett år sedan att du skulle leva idag, det kan ärligen erkännas.

Nej, jag trodde du skulle ha dött av syrebrist för längesedan.

Tydligen så finns den en livskraft i bloggen jag inte ens i mina vildaste fantasier trodde var möjlig.

Så grattis på 1-årsdagen!!

Allra bästaste Ulrikan kom ned och firade detta med mig.

Enkom för bloggens födelsedag åkte hon dryga 60 mil.

Kan ni fatta?? Vilken tjej!!

Eller kanske inte enbart för bloggens födelsedag..... *erkänner*

Men hon kom ned till sydligare breddgrader.

ENBART för min skull.

Kan ni fatta? Vilken tjej!!!!

Eller kanske inte för min skull heller.

Hon kom hit för att plocka upp båten.

Så det så.

Men hon har iaf suttit i mitt kök och druckit en kopp te.

Det är sant.

Så det så.

.....och det var jättetrevligt så hon är varmt välkommen åter.

Jag längtar redan till nästa gång!!!

Lilla gubben....

Det fanns nog inget att göra.

Du hoppar nog omkring som ett popcorn i marsvinshimlen nu.

I en alldeles ny frisk kropp.

Tack My för att du försökte.

Lycka till med det andra gotrollet. :-)

Igår kväll var jag på uppdrag.

Lite dirty.... ;-)

Ganska mycket om jag tänker efter.

Det involverade både två och fyrbenta.

Say no more. :-)

Nu skall jag också på uppdrag.

Till en skidort, fast inte riktigt på riktigt och definitivt inte för att åka skidor.

Dagens uppdrag är dessutom rumsrent.

I alla fall vad jag vet.

Ha det gott alla!!!