Nu har jag tre viktiga ting att uträtta.

Två garttisar grattisar och en affärsidé skall förkunnas.

Here we go again!!!! :-)

Jag lever.

Det är ett faktum.

Datorn lite trött och sliten.

Det är också ett faktum.

Men vi är på gång.

Återkommer med full styrka under dagen.

Som sagt, om inte om fanns och datorn hade varit pigg som en lärka.

Då hade jag kunnat lägga in den här bilden tidigare.

*sover*

Fast inte så länge jag vill.

...och inte på det sätt jag vill.

Ej heller med vilka jag vill.

Fast det där sista lät mer kryptiskt än det är.

Det tarvar en förklaring.

Dock inte nu.

Det vankas frukost i det Larssonska hemmet.

MUMS!

*smyger fortfarande i kulisserna*

Fast numera med Eject som sällskap. :-)

*smyger i kulisserna*

Eller iaf i ängsgräset när jag plockar maskrosblad till "smågrisarna".

Motorljudet....

Jag hörde det trots att jag precis spolat toaletten.

Slängde ett öga ut genom fönstret.

(Inte bokstavligen.)

*spärrar upp mina blå*

Jösses.

Jag säger bara jösses.

En svart Corvette har parkerat lite nonchalant framför vår dörr.

En snygg karl i sina bästa år tar av sig solglasögonen och öppnar bildörren.

Släntrar elegant uppför trappan och ringer på dörrklockan.

På VÅR dörr!!!!!!

Jag tvättar händerna i ren panik.

Går lite ryckigt och ganska hastigt ut.

Hejar försynt och liksom glider förbi personen ut på trappan.

*tittar storögt*

Vilken bil.

Viiiiiiiiiiiilken biiiiiiiiiiiiiiiil!!

Jag som alltid har tyckt att Corvette inte är ngt att ha.

Den här skulle jag med lätthet kunna byta bort ett barn eller två för att få. ;-)

En svart Corvette....cab....årsmodell 2004.

Wow!

Vad gör jag nu? *funderar febrilt*

Ja visst ja, jag har ju en sambo.

Men han går att dumpa för den här snygge mannen.

Absolut.

Skall jag vara ärlig kommer jag inte ihåg sambons namn längre. ;-)

Det står Corvette i mina ögon.

Jag hör Corvette.

Jag andas Corvette.

Jag äter Corvette.

Jag sover Corvette.

Sambon vem är det??

Jag har hittat min drömprins. 

Det är bara ett litet litet litet krux.

Yttepyttelitet krux.

Drömprinsen är min storebror. :-)

Frånvaron från bloggen under gårdagen berodde på det enkla faktum att när vi alla kommit hem så skulle jag unna mig något.

Mmmmm.

Vad?

En glass?

Nä.
En tårtbit?

Nix, fanns ingen.

En coca-cola?

Nope, vill inte ha.

En kaka?

Japp, en kaka är aldrig fel.

Alla kakor är bra kakor.

I min iver att tilldela mig själv en kaka utan att barnen skulle hinna se

(JA, jag vet, jag är en elak mamma) så lyckades jag med följande;

Småspringer in i köket vid hemkomsten.

Elakt nog hjälper jag inga barn att ta bort skor eller liknande.

Där sinkar jag dem lite. :-)

Vad gör man inte för att slippa dela med sig?

Hur som helst....jag öppnar raskt locket och stoppar ned min högerhand.

Greppar vant två kakor, får dock storhetsvansinne och vill ha dubbelt upp.

*ändrar grepp*

Med fyra kakor i min hand så får jag helt enkelt inte ut kakorna genom öppningen.

Paniken stiger.

Herre Gud...barnen...de är ju på väg in.

Jag vägrar att släppa kakorna och nu händer det otroliga.

Handen låser sig krampaktigt och jag kan varken släppa kakorna eller få ut handen med dem i.

Försöker få ned vänstra handen för att peta ur kakorna ur höger hand.

Jag fastnar med båda.

Illa.

Mycket illa.

Jag kommer således inte loss förrän sambon kommer hem och krossar kakburken.