I helgen har stora ting skett.

*nickar*

Jodå....mitt liv fick plötsligt ny mening.

En helt ny innebörd. *nickar återigen*

Jag fick ett uppdrag. Viktigt.

Jag repeterar, viktigt.

Nästan så att man skulle kunna skriva det med stora bokstäver.

VIKTIGT.

Det är inte de tagna dopningsproverna på världens bästa kallblod Järvsöfaks jag åsyftar.

Ej heller det på vinnaren av en miljon kronor, Commander Crowe.

Nej nej, detta tillhör en annan dimension.

Jag fick vakta något viktigt.

Då jag är en en person som tar sådant på största allvar så har jag vaktat med livet som insats.

Stått givakt.

Med brödkaveln i högsta hugg då jag inte har något annat vapen att tillgå.

Iofs är det en kavel i marmor så jag torde kunna åsamka stor skada.

Jag var som sagt och arbetade under hela lördagen.

Då hyrde jag helt sonika in ett vaktbolag.

Vi kan kalla det Supervakt AB (med rätt att döda).

De fick också vakta föremålet med livet som insats.

De hade riktiga vapen. *imponerad*

Under gårdagen hämtades dock föremålet av ägaren och jag kunde äntligen slappna av.

Ögonen gick nästan i kors efter att ha ha varit på alerten hela helgen.

....och så somnade jag med kläderna på senare också. :-/

Vad har jag vaktat då?

Kan man kalla det för en pärla?

Mycket möjligt.

Den var iaf glänsande röd.

Vacker som en sommardag. Gnistrande.

Jag har i smyg smekt över den med handen.

Pärlan. Bilen med stort B.

....som har bott på vår gård över helgen.

Bilens ägarinna har varit på tur till Gävle med Mr Right.

Jag fick förtroendet att vakta fordonet. *ler stort*

Tror jag lyckades riktigt bra med mitt uppdrag.

Pärlan och jag.

Den riktiga pärlan är dock bilens ägarinna.

Maken till gott hjärta har sällan skådats på (i) levande människa.

Puss my darling Tea!!

Det dök upp ett mail.

Var 0,2 sekunder från att radera meddelandet när jag hann läsa några ord.

Följande fanns att läsa;

"Håller din partner på att mista intresset för dig, eller vill du ha lite försprång i nattlivet?

Mojo hjälper dig att framhäva dina naturliga feromoner och skruvar upp din sex appeal."

Hur skulle det gå till när man inte ens har någon sex appeal?

Med hjälp av något som heter Mojo.

Vilket låter som ett hundnamn, kanske den snälla varianten av Cujo?

*googlar på feromoner*

Om det finns en människa som kan komma med en enda, gärna riktigt bra, förklaring till varför jag är vaken sedan 2 timmar tillbaks så blir jag evigt tacksam.

Jag blir tokig(are).

Vill sova.

Måste sova.

När gänget vaknar till kommer det inte att kännas så bra.

Då lär jag inte ha några problem att sova....*muttrar*

När det ändå inte går.

Skall dräpa sambons katt.

Det är kattens fel att jag sitter här. *muttrar vidare*

Han smyger in genom öppna fönstret och skall sedan högt och ljudligt tala om för hela vida världen att han är hemma.

Kattjävel.

*muttrar ännu mer*

Tar mig i kragen och slutar muttra och gör ett sista försök att somna.

Exakt så här pigg, alert, livlig, glad, munter, sprallig, piggelin och käck.

.....är jag inte.

God natt allihop.

P.S

Om nu någon skulle få för sig att jag har smygsovit i sängen så stämmer inte det.

Heller.

:-)

Nu har jag sovit skönhetssömn två mornar i rad.

Inte f-n hjälper det. :-)

Två dagar i veckan får vi i vår postlåda en tidning som heter Travronden.

Mycket uppskattad läsning för två traventusiaster.

Eller ja...en riktig traventusiast (sambon) och en lite på låtsas (jag).

Prenumerationen på denna tidning går loss på 1895 kr/år.

Jag får den gratis eftersom jag tjänstgör som tävlingsfunktionär på Bergsåkers travbana. (ID/Provtagare)

Ibland tror jag att det är enda anledningen till att sambon behåller mig. ;-)

Hur som helst så fanns det en skojig anekdot i näst sista numret.

Den vill jag inte undanhålla er. Håll tillgodo.

Wasabi

En av landets mest framgångsrika travtränare åt sushi för allra första gången under Sprintermästarhelgen.

Det gröna vid sidan såg ju gott ut, tänkte han, trodde att det var bostongurka eller något liknande, innan han svalde den extremstarka wasabin i en tugga.

100 gångers överdos av något av det starkaste som finns innebar en fullständig chock.

Travtränaren föll ihop, hostade och flämtade efter att nästan ha begått en "invärtes harakiri".

Det krävdes brandkårsutryckning modell stor skogsbrand av den chockade personalen för att släcka elden i travtränarens strupe....

Sushi är inget för en riktig hästkarl.

Håll er till McDonalds eller andra säkra kort!

Det är ju det jag alltid har sagt, det behövs inte några högskolestudier för att bli professionell travtränare. ;-)

*ler aningen elakt*

Får en enkel fråga av Eva;

*undrar* hur gick de för dammråttorna?? tog snabeldraken alla eller manövrerar *konstigt ord* du förbi dom.. *nyfiken*

Jag kan nu meddela följande viktiga upptäckt.

Jag, Annika Larsson, har idag haft "förmånen" att se den sällan skådade "Urmodern".

Alla dammtussars urmoder, som vaktar de små liven med livet som insats.

Hon kämpar med näbbar och klor för att de inte skall sugas in i dammsugarmunstycken världen över.

Idag besökte hon mig!!

Hon satt fastslingrad precis i kröken av dammsugarmunstycket.

Där ser hon till att rädda alla små dammtussbarn från dammsugardöden.

Men jag är en sann jägare, åtskilliga är flugorna jag dödat i mitt liv så jag drog fram henne.

Döden stirrade mig i vitögat när hon visade tänderna och fräste.

Jag lade upp henne på en byrå och passade på att föreviga denna viktiga händelse.

Den fräcka saken har tom snott en dumlekola av mig!!

Ser ni pappret i hennes mage?

Detta fick mig att vilja döda henne med en gång. ;-)

Dock är hon numera inlåst i en kartong.

Vad gör jag nu???

Hur fungerar en hjärna?

(Eller finns den över huvud taget??)

Läs nedan om en förvirrad Ackahjärnas irrfärder.

Funderade lite på att plocka undan efter frukosten.Men allt som skall in i kylskåp var redan tillbakaplockat så då måste dammsugaren fram.

*vill inte*

Smulorna får vänta.

Visst ja...skulle ju blogga om pappa.

Oj måste ta fram kameran och fota ett inramat foto. :-)

Hämtar foto.

Tar fram kameran.

Inser att jag måste byta minneskort.

*beundrar de gamla fotona på minneskortet*

*visar barnen*

Fotar.

Inte bra.

Går runt med fotot på alla ställen, det mesta reflekterar  i glaset.

Inklusive undertecknad. Illa....

Går till sovrummet.

För mörkt att fota, passar dock på att bädda.

Tar med mig fotot till badrummet.

Tvättar av ansiktet  med ansiktsvatten i samma veva.

Vandrar vidare till ett av barnens rum.

Inte bra ljus där heller :-(

*pratar med marsvinen*

Tillbaka till badrummet.

Fotar på ett annat ställe.

Kan funka.

Eventuellt kanske.

Öppnar dörren till garderoben.

Tittar av någon outgrundlig anledning efter plåster.

(INGEN har gjort sig illa.)

*konstaterar att det behöver städas i lite lådor*

Så nu städar jag.

Hur f-n gick det till?