Vad gör man inte för att återknyta till den söta bilden?? ;-)

Månen, den såg vi. Sonen och jag.

Tre stjärnor lyckades vi också hitta.

Men jag då?

Under vilken sten har jag legat idag?

....och isf hittade någon mig?

I dagsljus eller månsken??

Har jag varit rent lat?

Eller har jag faktiskt uträttat något???

Har jag dansat?

Kan jag dansa??

Frågorna är många.

Svaren är få.

Under morgondagen utlovas svar på var Frk Larsson har befunnit sig idag.

Istället för att spela pausmusik så skriver jag ett pausinlägg.

Kort och gott.

Med en helt ovidkommande bild. :-)

Packar alla barnen i bilen.

Nu åker vi till Bersåker.

Sambon skall köra snabbjobb med älsklingen Eject.

Jag är ju hästens största fan så jag måste naturligtvis titta. :-)

Låt oss hoppas att han inte;

• hoppar/slår på en gunga
• pullar
• kväver sig

Travet är sannerligen en sport med konstiga uttryck. :-)

Ha det!!

Som bekant så överlevde jag.

Överlevde vad kan man fråga.

Sir Fräs svarar jag då.

Jag har hoppat!!!

Med häst!!

Tillsammans.

Fräs tillhör en kompis någon mil härifrån.

Han är 21 år gammal och vid god vigör.

Till skillnad mot undertecknad.

Jag är varken 21 eller i form.

De skulle ha hoppträning, kom hit och ta några språng sade hon.

VA!!?? JAG??

Det är ju med livet som insats.

Ja, jag har varit hoppryttare.

Tävlade både ponny och stor häst.

Så pass framgångsrikt att jag bl.a vann junior-DM och championatet i Jämtland/Västernorrland.

Championatet innebär att jag var mest framgångsrika hoppryttare det året.

1988.

Nittonhundraåttioåtta.

Det är över 20 år sedan.

(Slutade tävla -91.)

Har inte hoppat många språng sedan dess.

Men kul var det, jag trillade inte av.

• Låt vara att höjden var 5-10 cm lägre än den absolut lägsta klassen man kan tävla i.
• Låt vara att kompisens dotter hoppade 1 dm högre.

(Hon är 11 år....så vi talar inte mer om det.)

Hon är visserligen en mkt duktig liten tjej så jag behöver inte känna mig såååå dum.

Så det är med stolthet jag konstaterar att jag överlevde.

....och jösses vad kul det var.

P.S Tänker ta mig friheten att bespara er de foton där det ser ut som om jag aldrig hoppat förr samt de där man kan se alla mina magar.

Jag kommer att somna med ett leende på mina läppar.

Jag kom. Jag sågs. Jag segrade.

Nä...inte riktigt.

Jag kom. Jag hoppade. Jag överlevde.

 :-)

Jag och Elvis lever.

Iaf jag.

*andas ut*

Det är mycket möjligt att jag inte överlever kvällen.

Jag skall eventuellt upp på ryggen på Sir Väs.

Eller vänta nu....

*funderar fram och tillbaka*

Väs?

Fräs?

Träs?

Sir Fräs var det nog. :-)

Hur som helst.

Jag kommer att sakna er.

Må jag vila i frid. ;-)

Äter röda vinbär.

Målar naglarna.

Äter svarta vinbär.

Messar.

Dock inte samtidigt.

Jag är rätt nöjd med min morgon.

Frukosten är avklarad sedan länge.

Marsvinen har fått mat och vatten plus lite äppelbitar.

Alla sängar är bäddade! (De är de iofs alltid...förutom när vi sover då.)

Disken är diskad.

Kattlådan rengjord.

Jag är respektabel, iaf någotsånär.

(Fritt översatt, jag får inte panik om det ringer på dörren.)

Barnen är påklädda, visserligen i sommarlätt variant, och ute och leker.

Hunden har fått mat och är därefter borstad.

Vikt lite tvätt. (Med betoningen på lite.)

Så ni andra som har löst livets alla mysterier, avvärjt tredje världskriget och tagit en promenad på Mars så här på morgonen/förmiddagen låt mig leva i ovisshet om det så att jag kan fortsätta vara nöjd.

Ni förstår det där leendet som kommer över mina läppar, det klär mig. :-)