Hos Widde hittade jag något som kan roa mig mycket....och länge.

Hur kul som helst.

Jag tycker inte ens om att se mig själv på bild men det här var superduperkul!!

(Lite roar småa barn.....)

Småa??

Så säger man väl inte?

Små barn.

Hur som helst.

In och roa er här.

Det där med fläckvis okysst har man ju hört talas om.

(Poängterar hört talas om.) ;-)

Satt ute på baksidan med barnen och hunden.

Barnen spelar fotboll, hunden gnager ben och solen skiner.

Idyllen är fullständig.

Jag målar naglar.

Både på händer och fötter.

I samband med att jag målar mina tånaglar märker jag att magen är i vägen.

Det har den varit förr men den är liksom extra mycket i vägen.

Måste vara för att jag sitter i en trappa för det kan inte bero på all chokladmousse.

Det är jag säker på.

Nästan.

Sen kommer den chockartade upptäckten.

Mina ben.

Vad i hela fridens liljor??

Rakade jag dem inte nyss??

Tillhör den effektiva skaran som gör det i duschen.

Lite snabbt tar jag schamposkum från håret och kladdar in benen lite halvdant, dit med rakhyveln och några snabba drag.

Klart!!!

Hur smidigt som helst.

Trodde jag.

Det visar sig att det inte blir så bra.

Inte alls.

Små (läs ganska stora) kolonier med svarta hårstrån sitter kvar.

Fläckvis.

Något strå satt kvar i ensam majestät på stortån.

Snyyyyyggt. *försöker le övertygande*

Fläckvis okysst må vara charmigt...men fläckvis hårig?

Njae, det vete f-n.

Jag måste klippa hundens klor.

Idag.

Helst nyss.

Avviker på en gång.

Princesson (yngsta dotterns nya namn på vovve), here I come.

Inser genast det obegripliga i att jag  lade ner tid på att leta bild och skriva detta inlägg.

*förundras över mig själv*

Det gör jag varje dag. :-)

Jag är fantastisk.

Förstår inte hur världen kan klara sig utan mig. ;-)

Allvarligt, jag är f-n inte sann.

Lite bakgrund; 

Det regnar som 17 här i våra trakter.

Vilket innebar att sambon plockade in hästarna direkt efter jobbet idag.

Efter att jag jobbat klart så åkte jag till stallet och fixade allt med hästarna.

Mockade boxarna, pysslade och fixade med foder.

Hur mysigt som helst.

Sen kommer vi till dagens clou.

Acka skall tömma skitkärran.

Det har regnat. Mycket.

Ett stycke full skottkärra skall balanseras på ett stycke bräda.

En mycket hal bräda.

I lätt uppförsbacke.

Vilket bara kan ta en utväg.

Jag halkar med ena foten.

Jag går ner på knä, släpper aldrig greppet om handtagen.

Håller krampaktigt fast.

Detta får till följd att handtagen åker nedåt och kärran och dess innehåll uppåt.

Vilket i sin tur får en hel del spån att flyga ur kärran.

Ner på mig och mitt fuktiga hår.

Jösses så mycket spån jag fick i håret.

Jag vet att jag missbrukar orden "oerhört" och "effektfullt".

Men detta var faktiskt oerhört.....effektfullt. ;-)

Nu är jag pppå gång!!

*tittar upp*

Ser att jag stammar också. ;-)

Låter de där tre "p:na" stå kvar.

Nu fick de dessutom mig att tänka på den där Lasse Åberg-filmen.

Sällskapsresan??

Visst figurerar de tre "p:na" där??

Vad kan det ha stått för då?

Pass

Pengar

P-piller

(Prit??) :-)

Om någon känner sig manad så sätt er gärna ner och titta på filmen och återkom med rätt resultat senare.

Hur som helst så har jag matat barn, grodor, fiskar, hund och marsvin.

Här vilar inga halta löss.

Nu åker jag och arbetar.

På Zoo.

Jo jo.

På återseende.

Som bekant har jag inga skrupler.

Eller det kanske ni inte visste???

Jodå, så är det.

Är inte alltid så snäll som jag verkar.

Kanske inte alltid så godmodig.

Men för det mesta så sköter jag mig utmärkt.

Gör jag det inte så basuneras det inte heller ut.

Varför skulle man göra det???? Det vore väl enbart att binda ris åt sin egen rygg. Heter det så??

*googlar*

Japp. Jäkligt konstigt.

Binda ris. *rynkar på näsan*

Näpp, jag binder en blombukett istället.

Mycket trevligare.

För övrigt så har jag stulit kaffebilden däruppe också.

Jag är "femjävlig" på att stjäla bilder. :-)

Det var en gång en kompis...

Vi kan kalla henne Guldlock.

I normala fall var hon en snäll och god vän.

Alltid ett öra redo att lyssna.

Alltid en hjälpande hand.

Aldrig sade hon nej.

Stommen för en riktigt, riktigt, riktigt god vän.

Tidigare ikväll ringde hon.

Ville bara höra min röst sade hon.

Gulligt.

Ger pluspoäng och guldstjärnor.

Hon avslutade med att berätta att hon skulle äta kladdkaka.

Med vispad grädde.

Inga barn hemma sade hon....så då fick hon och sambon en halv kladdkaka var.

Förutsatt att man ville och orkade äta förstås.

Detta var hon tvungen att berätta för mig.

Jag som satt dyngsur i bilen efter ridturen med godissuget så starkt att jag med lätthet kunnat leta fram det där gamla kexchokladpappret och bara slicka på det. 

Guldlock = Vän??!!

Jo pyttsan. ;-)

Igår när jag och sambon var på tur så hade han tuggummi i fickan.

Huruvida det var innerfickan, ytterfickan eller byxfickan förtäljer inte historien. :-)

Hur som helst, jag fick ett juicy fruit.

Ååååhhh, det var längesedan.

Det var jättegott! :-D

Tappade inte smaken som de andra tuggummina brukar göra heller.

Vilket gjorde att när vi gick in på kinarestaurangen för att inmundiga lite bukfylla öppnade jag väskan och satte försiktigt fast tuggummit på min plånbok.

Hade en ganska smal väska igår så plånboken "stod still" i väskan.

Plånboken hade helt enkelt inget utrymme att rumla runt på men den lider inte av klaustrofobi så det var inga problem.

Idag har jag varit och handlat två blå IKEA-kassar att ha i stallet och sedan köpte jag mjölk och lite annat.

När jag handlar så tar jag bara med mig plånboken i handen och lämnar väskan i olåsta bilen.

Vill någon ha den, så fine, ta den. :-)

Efter middagen skulle jag titta på ett kvitto och sträcker ned handen och fiskar upp plånboken.

Där sitter tuggummit kvar!!!!!!

Jag har alltså besökt två affärer, gått runt och filosoferat och tittat på både det ena och det andra.

Med ett tuggummi på plånboken.

Käckt!!

Jättekäckt! ;-)