Pappa, min galna pappa berättade om en myra han funderade på.

Han skulle skicka upp en historia till barnen när den var klar.

Den handlade visst om myrors fortplantning osv...

Under tiden så skrev jag ett eget brev om en myra som jag skickade iväg i brevform.

Den var bra som saga till barnen så jag skrev ner den.

Här får ni det tvivelaktiga nöjet att läsa den.

Ha överseende med ev. stavfel eller syftningsfel då undertecknad inte har granskat den närmare.

P.S Pappas adress är just Gunnestorp.

Historien om myran från Vävland

Det var en gång en liten, liten, liten, liten myra som hette Nisse.

Ja hans föräldrar hade förstås döpt honom till Nils. Skall man vara riktigt ordentlig så var hans fullständiga namn Nils Stanley Stackberg.

Hans vänner kallade honom dessvärre för "Pissnisse".

Pissnisse bodde i Vävland. Det var det enda han visste. Han hade ingen aning om var det låg men på vintern blev det riktigt kallt så någonstans i de norra delarna av världen. När det var vinter så fick han krypa långt ner i stacken för att inte frysa.

Pissnisses mamma Kerstin sade alltid; Vintertid skadar det inte med lite extra underhudsfett, då fryser man inte så lätt.

Pissnisse förstod inte riktigt vad mamman menade med det där ty han var bara en en simpel liten myra......dessutom var han smal som ett snöre.

Nu var det hur som helst sommar i Vävland och man behövde inte bry sig om det där med vinter och kyla.Tvärtom var det varmt och skönt och grönt överallt. Pissnisse hade bott på samma ställe i hela sitt liv.Det var en liten barrig skog bakom tre små röda hus.

Längs skogskanten fanns det träd utan barr.De kallades visst "sirener" (??). Det tyckte Pissnisse var konstigt ty han hade aldrig hört dem låta eller tjuta.De hade iaf lila blommor som doftade gott.

Fast inte nu längre, de hade vissnat för längesedan.Pissnisse talade aldrig om för kompisarna att han tyckte om de här "sirenerna".

Han brukade promenera dit på kvällarna just när solen skulle gå ned.

Han lade sig på rygg och tittade upp i lövverket.Hade han tur kunde han skymta de lila blommorna, men doften gick inte att undgå!!!

Pissnisse brukade sluta sina ögon och och bara njuta av livet och doften, den underbara doften av sirenerna.Han blev nästan berusad av den.

Det kändes lite som på hösten när han knaprade rönnbär, men det är en helt annan historia.

Det var bara ett enda problem med Vävland.

Det hade flyttat dit en familj. Det var i och för sig inget konstigt med det.Men den här familjen blev bara större och större och större.

Från början var det visst bara två stora och en liten.

Den lilla var dessutom ett fogligt barn som mest satt i sandlådan och lekte. Han hette Fredrik och tyckte om att titta på traktorer.

Pissnisse var själv lite rädd för traktorer men hans farbror Ragnar var klubbmästare i "Däcklabyrinten".Det innebar att man raskt kilade runt i traktordäckens spår utan att bli krossad.

Pissnisse hade själv aldrig provat, därtill var han alldeles för feg.

Åter till familjen, ganska snart efter att de hade flyttat in så kom det en till liten pryl. Hur konstigt som helst.Pissnisse hade tyckt att den ena människan såg underlig ut. Hon hade varit oproportionerligt stor på mitten.Det blev bättre när den andra lilla människan kom fram.

Pissnisse räknade själv ut att hon måste ha haft ett gigantiskt myrägg under tröjan.Det som kom ut visade sig bli det mest påhittiga människobarn Vävland skådat.

Han hör dem ropa "Funny" med jämna mellanrum.

Pissnisses mamma Kerstin förklarade att "Funny" betydde "rolig" på engelska. Pissnisse antog att de där stora människorna tyckte det var hysteriskt roligt med en ny liten människa.

Varför skulle de annars döpa henne till Funny?

Den här familjen hade inte bara barn, de hade lurviga fyrbentingar också! En var röd och vit och smög ljudlöst omkring. Det var som en varelse från spökriket.Han var likt dimman plötsligt bara där.

Pissnisse visste numera att "spökkatten" inte utgjorde någon fara för honom.Däremot fanns det inte en enda mus, ekorre eller fågel som gick säker, men det var deras problem.

Det fanns en till fyrbenting också. Den var helröd och smög inte alls lika bra. Det fanns inget spöklikt alls med den.Tvärtom så kunde Pissnisse höra den på flera hundra meters avstånd. Den här fyrbentingen pratade alltid!!

Han fattade inte hur de där människorna orkade med honom. Kanske hade de en jättestor stack inomhus och skickade honom längst ner i stackkällaren??

Mössen, ekorrarna och fåglarna behövde inte frukta honom heller ty han hade inte fångat något i hela sitt liv.Möjligtvis en halvdöd flyga, eller hette det fluga??

Pissnisse måste kolla med mamma vad det hette.Pissnisse blev ännu mer konfunderad när fick svaret.

För mamma Kerstin meddelade följande;

Det heter fluga men den kan flyga!

Men hallå!!! Hur skall man hålla ordning på det???

Nåja, det torde vara fyrbentingens problem och han fångade sällan eller aldrig varken flygor eller flugor.

Tillbaka till familjen.

När den där Funny hade varit där ett tag så svällde mamman upp på mitten igen. Efter en inte alltför lång tid så dök det upp en människa till!Hon var yttepytteliten och han hade hört att de kallade henne "Mini".

Han skulle också vilja heta "Mini", Mininisse istället för Pissnisse.

Det skulle onekligen låta mycket bättre.Den här "Mini" hade en väldigt liten kropp. Det som Pissnisse tyckte var så mystiskt var att hon hade jättelångt lockigt hår.Men det som vara allra mest mystiskt och underligt var hennes ögon.

De var jättestora!!

Pissnisse trodde att det var en fluga som var pappa till henne.....han hade minsann sett att de hade stora facettögon.

Stormänniskorna verkade älska henne ändå, kanske var de goda vänner med "flygande flugpappan"??

Familjen var inte nöjd med detta!! Nej efter ett ytterligare ett tag så var där ett gigantiskt myrägg under mammans tröja.

Herre jösses, gjorde hon inget annat än att producera myrägg??

Vilken fantastisk drottning hon måste vara tänkte Pissnisse.När det fjärde myrägget hade kläckts så kom det ut en liten (eller egentligen ganska stor) förunderlig människa.

Hon var glad nästan jämt och rund som en julgranskula!!

De kallade henne "Bollen" och utan att förstå alltför mycket så tyckte Pissnisse att det var ett väldigt passande namn.Dessa fyra avkommor kunde Pissnisse leva med. De var inte alltför ofta i skogen och när de dök upp hördes de på långt avstånd.

Problemet uppstod när "Prinsen" kom. Inte för att Pissnisse tyckte han var det minsta lik en prins.

Han hade varken mantel eller krona.

Nä, den var yster som en vildhingst på sommarbete och for runt på gården som en tornado. Överallt var den!! Hela tiden!!

Det var tydligen en terrorist...eller sade de terrier??

Pissnisse var livrädd för den. Det sista han hörde var drottningen i familjen som meddelade att Prinsen skulle bli champinjon, i alla fall om hon fick som hon ville.Pissnisse blev likstel vid tanken.

Skulle det skena runt en strävhårig svamp och pissa ner hela Vävland???

Så kunde man inte leva och Pissnisse satte helt sonika in en annons i Myrbladet och sökte ny bostad.Han blev erbjuden en alldeles underbar bostad. Ett stort ställe en bit utanför stan med naturen in på knutarna.Utan djur och med vuxna utflyttade barn.

Murgrönan slingrade sig uppför väggarna och sirenerna blommade i massor.

Pissnisse måste skynda sig att resa ty han hade hört att sirenerna blommade tidigare därnere i södern.Så Pissnisse packade sin väska i rasande fart och skyndade till bussen.

Mamma Kerstin stod med tårfyllda ögon.Hon vinkade och ropade efter honom att han måste skriva snart.

Så nu sitter han där vår Pissnisse......med drömmande blick, lite lätt skakandes på ett tåg som styr kosan mot hans nya destination,Gunnestorp!!

Vi önskar honom lycka till och ta väl hand om honom!!!

 

Siw

7 januari 2009 22:55

Jag tycker att den är helt uuuuuunderbar.
Kramar!

http://yllegarnets.blogg.se

 

Mileria - den tjejiga manicken

7 januari 2009 23:15

UN-DER-BART!

http://mileria.wordpress.com

 

Yvonne

8 januari 2009 08:07

Fantastiskt! En bok utgiven tack! =)

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

 

Manicken igen...

8 januari 2009 08:12

Klart jag fortfarande tycker om min älsklings-Acka :)

http://mileria.wordpress.com

 

Annika the Ant

8 januari 2009 08:35

Några svar från en Myrdrottning;

*sätter i halsen*
(Guds straff för de som sätter sig på för höga hästar.)

Siw
Du är för snäll du!!
Går det bra med nya katten?

Mileria
Ååååhhhh, vad du är gullig.
Lilla manicken min. :-)

Yvonne
Tusen tack....
Men du är ju helt "knäpp", sådant här skall egentligen inte ens ut på en blogg. :-)

 

Siw

8 januari 2009 08:56

MEN! Jag sa ju också att du skulle göra en bok, där har du dina pengar. :-)
Kram!

Lite porslinskross har hon lyckats med nu till morgonen, hon springer inte och gömmer sig i alla fall.

http://yllegarnets.blogg.se

 

theadmin

8 januari 2009 09:29

Jag och de andra lärde har tvistat färdigt nu.

"theadmin stavar aldrig fel av misstag" - gammalt djungelordspråk.

Bra blogg du har i övrigt, du undkommer mina hån! :)

http://theadmin.blogg.se

 

Lattefarsan

8 januari 2009 09:31

Kul med nya besökare;)

http://lappalainenonline.blogg.se

 

Annika the one and only

8 januari 2009 10:04

Jag igen....

Siw
Det låter gott!
Alltså bra...fast inte porslinskrossen. :-/

theadmin
*pustar ut*
Trodde mig få en skopa av ditt ovett också.
Är såååå glad att jag slapp. ;-)


Lattefarsan
*håller med*
Det tycker jag också! :-)

 

dybban

8 januari 2009 14:09

Om schampoföretaget har någon moral i kroppen så nöjer de sig inte med att bara skicka en flaska, utan en helt kartong. Då lovar jag att dela med mig till norrland. Balsam ska inte underskattas.

http://dybban.blogg.se

 

Ninacian

10 januari 2009 03:40

Åh, så "Min Myra" är på väg till Gunnestorp nu alltså ... (känner igen den där myran tror jag)

Vilken underbar berättelse du lagt in här.
Gillas hälsar Ninacian

http://blogg.passagen.se/ninacian

 

breitling

19 juli 2010 13:08

Once again great post. You seem to have a good understanding of these themes.Come on and keep on writting your blog.expecting for something more attractive.

http://www.watchesday.net

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nämen va f-n. Är jag inte helt sjukt jä-la tråkig som har slutat blogga??? Fast om man läser de två raderna jag åstadkommit ovan och betänker att jag lyckats få in inte mindre än två svordomar så skall man kanske vara glad att jag inte skriver så...

Det var en gång en vacker höstlördag. (Läs blåsig som 17.)   Fotbollsmatch stod det på dagens schema, inte för undertecknad men match skulle det iaf bli. Glad i hågen parkerade jag bilen på en utmärkt plats. Det visade sig senare att den inte...

Jag säger bara jippie.   Eller lite större bokstäver kan vara på sin plats.     Jippie!!!     Jag har budat in ett virkat överkast på Tradera. Inga problem, det dök upp med Schenkers hjälp och det var fint. Då kan man ana att alla...

Att jag inte hänger med i motionsspåret är ingen nyhet. Möjligen första femtio metrarna...men absolut inte längre. ...och definitivt inte utan syrgas.   Men igår hände en sak som jag inte heller hängde med på. Knepigt och fullständigt förvi...

För övrigt tycker jag om hösten. Eller jag dristar mig till att utöka ovanstående mening med två ord till.   För övrigt tycker jag om hösten väldigt mycket.   (Ett ord fick tom bli lite större...bara en sån sak.) ;-)          ...