Jag har två extrabarn ikväll.

Förutom mina egna fyra så blir det en ansenlig skara!!!

Båda är mina brorsbarn.

Den stora heter Rebecca.

Hon är 12 nu, fyller 13 om inte alltför länge.

Hon är redan sådär lång som jag aldrig någonsin kommer att bli.

Inte ens om man lägger mig i sträckbänk i tre månader. :-(

Hon är 172 cm låååååååååååååång.

F-n vad orättvist!!

Jag avundsjuk??

Nää, hur kan ni tro det??? ;-)

I alla fall så har jag funderat på att behålla henne här hemma och skicka två av mina egna barn med brodern.

Jag menar två för en är väl en bra deal??

Becca, som hon kallas, är en jättesnäll tjej.

Inte skriker hon så ofta heller.

Hon vill inte ha samma leksak som de andra.

Hon är hysteriskt lycklig över sin nya systemkamera!!!

En Nikon D60!!

Tom jag är imponerad fast jag inte förstår något!! :-)

Hur som helst så älskar hon väskor och så vill hon ha en hund.

Jag funderar på att köpa en sådan här i present när hon fyller år!!!

(Se nedan.)

*ler oerhört snillrikt*

Nu när jag tittar på min terrier så ser han inte ut som han brukar.

Min terrier skall bli svensk utställningschampion!!

Det är iaf vad jag har tänkt.

...och faktiskt vad några av domarna vi stött på också har tänkt/sagt.

Men just nu ser det sista certet ut att aldrig komma till oss.

(Man behöver tre, han har två.)

Han är otrimmad, vi snackar mycket päls.

Jättemycket päls.

Han påminner inte längre om en Australisk terrier.

Han ser inte ut som en hund överhuvudtaget!!

Han ser ut som Alf!!! :-(

Svär mer fick jag i uppmaning!

*ler lydigt*

Så nu kan alla som inte tål denna språkets krydda sluta läsa.

Men va fan....det är ju jävligt kallt. Skitkallt!

Vattenhelvetet har frusit i stallet.

I ena hästens vattenkopp rinner det så sakta att inte ens en skalbagge kan dricka sig otörstig.

I en annan kran rann det, eller rättare sagt droppade det.

Snillrika puckot (läs Annika) sade för sig själv;

Jag låter det droppa under tiden jag tar in mina ponnyer.

När jag kommer in med en ponny i var hand och en öppen dörr bakom oss så hör jag infernot!!

Niagara Falls...släng dig i vägen!!

Vattnet har minsann fått fart, jävligt mkt fart!! :-(

Försöker snabbt baxa in ponnyerna i deras rätta boxar.

Vilket innebar att Chezz klev in i Peppes och vice versa.

Skitsamma, jag får byta sen!!

Snabb som en vessla hastar jag mot kranen, tar samtidigt ner sopen för att rädda något av spånet i boxen bredvid vattenkranen.

(Dit mitt eget Niagara Falls-vatten rinner.)

Det gick hyggligt med spånet, kranen stängde jag naturligtvis av så fort jag bara kunde.

Men vad händer nu då??

Jo allt förbannade vatten som jag lyckats få på stallgången fryser genast till is.

En tunn MYCKET hal ishinna bildas över stora delar av stallgången.

Lömskt leende ser jag ismonstret slingra sig därnere på cementen.

Redo att grabba tag i första bästa vrist och rycka till!!! 

Jag är både smidigare och fiffigare än så, mig lurar man inte i första taget.

Så jag tar ner spaden och klappar till med full kraft på ismonstrets panna.

Fanstyget vrålar ut sin smärta, tappar kontrollen och trillar ner i en torr svacka.

Då ilar jag blixtsnabbt till hinkarna och får otroligt snabbt (för att vara trind) fram en svart hink som jag ställer över ismonstret.

Kilar sedan under ett giganstisk papper (i form av fodersäck) under hinken och bär sedan ut detta isiga träsktroll.

*ler samtidigt åt min egen finurlighet att fånga den som en spindel*

För övrigt så tycker jag inte om när det blir så in i helvete kallt att håret tappar all formbar substans.

När man ser ut som en energistinn gosedjursigelkott ja då är inte jag lycklig iaf.

Jävla kyla som ställer till en konstant form av "bad hair day".

Fy fan säger jag. ;-)

En ny dag, en söndag.

Kul? Mysigt? Annat?

Jag skulle vilja säga; KALLT!!

Så in i helvete kallt. (Ursäkta svordomen.)

Jag var uppe sent, hade som sagt inget med frysen att göra. ;-)

Klockan var över 2...jag lämnade tom några kommentarer på vissa bloggar.

Detta enbart för att bevisa att jag kan vara vaken så sent!

Trots att jag är medelålders. ;-)

Nu har jag dock fodrat och släppt ut hästar.

Känner mig ur form och inser att sömnen inte blev tillräcklig.

Vad göra??

Inte mycket med fyra förvildade barn i hemmet.

Bara längta till kvällens lugn och den sköna sängen.

*tar en kopp kaffe under tiden och väntar på boostereffekten*

Nu går Frk Larsson och sussar.

*gäspar*

Trött.

Jättetrött.

Natti natti!

Att klockan snart är 02.00 och Larssonskan fortfarande är vaken har inget, jag repeterar inget, med frysen att göra. :-/ ;-)

I takt med att isen smälter så kommer det fram kylklampar.

Väldigt många kylklampar.

Långt många fler än jag någonsin hade kunnat ana.

Inser att jag borde ha frostat ur frysen för längesedan.

Vi pratar för att ta det på Truggs språk "way back".

(Min vän Trugg älskar att slänga sig med lite enegelska uttryck.)

Eller är det engelska???

 *skrattar gott åt min egen felskrivning ovan och låter den stå kvar*

Funderar på om jag skall göra som Yvonne och lägga ut annonser på Tradera.

Kylklamp

1 st bättre begagnad med charm och patina.

Utgångspris 1 kr.

Tant Acka har förvandlats till Fröken Frost.

I någon förvildad kroppslig energitillströmning så fick jag för mig att frosta ur frysen.

Temperaturen utomhus är nämligen likställd med frysens.

Vilket ivrigt fick mig att stapla alla varor i en stor trådback och och bära ut densamma på altanen.

Börjar ivrigt hacka och hälla varmt vatten i den avstängda frysen.

Inser ganska raskt att mitt lördagsnöje kommer bestå av ett evigt hackande av is och torkande och tömmande av vatten.

"Jublar" nu åt mitt eget tilltag och önskar att det var ogjort.

*har fortfarande huvudet under armen* ;-)

Mot frysens vilda och vackra isformationer!!!!

Dessa skall döden dö. *hehehehehe*

*ler illvilligt*

Fröken Frost mot nya äventyr!!

*höjer såssleven mot skyn och hackar sedan ivrigt*

Tydligen hur jäkla dum som helst. *rodnar....dock inte klädsamt*

Igår arbetade jag.

Ganska vanligt fenomen i Frk Larssons värld.

Bergsåker kör numera enbart fredagstrav. :-/

Nästan iaf.

Vi parkerar då våra bilar utanför själva stallområdet. Vanligtvis.

Igår hade jag fulla bilen med kartonger som skulle in i Provtagningsstallet och parkerade således inom stallområdet.

Vilket sex timmar senare var som bortblåst.

Jag pratar några minuter med min kollega när travet är slut.

Denna kollega (inte samma som James Bond) skall åka och fortsätta arbeta på nästa ställe.

Hon arbetar dygnet runt, fantastisk människa!! *applåderar*

Hennes snälla syster hämtade henne.

Jag kliver helt sonika in i baksätet och säger;

Jag liftar med er upp till min bil.

Bara för att komma på när jag är "framme" vid min bil att den står inne på området.

Så då kliver jag ur och promenerar tillbaka till min bil.

Vad skall man säga??

Huvudet under armen??

Det är väl bara förnamnet det..... :-)