Hos Widde hittade jag något som kan roa mig mycket....och länge.

Hur kul som helst.

Jag tycker inte ens om att se mig själv på bild men det här var superduperkul!!

(Lite roar småa barn.....)

Småa??

Så säger man väl inte?

Små barn.

Hur som helst.

In och roa er här.

Det där med fläckvis okysst har man ju hört talas om.

(Poängterar hört talas om.) ;-)

Satt ute på baksidan med barnen och hunden.

Barnen spelar fotboll, hunden gnager ben och solen skiner.

Idyllen är fullständig.

Jag målar naglar.

Både på händer och fötter.

I samband med att jag målar mina tånaglar märker jag att magen är i vägen.

Det har den varit förr men den är liksom extra mycket i vägen.

Måste vara för att jag sitter i en trappa för det kan inte bero på all chokladmousse.

Det är jag säker på.

Nästan.

Sen kommer den chockartade upptäckten.

Mina ben.

Vad i hela fridens liljor??

Rakade jag dem inte nyss??

Tillhör den effektiva skaran som gör det i duschen.

Lite snabbt tar jag schamposkum från håret och kladdar in benen lite halvdant, dit med rakhyveln och några snabba drag.

Klart!!!

Hur smidigt som helst.

Trodde jag.

Det visar sig att det inte blir så bra.

Inte alls.

Små (läs ganska stora) kolonier med svarta hårstrån sitter kvar.

Fläckvis.

Något strå satt kvar i ensam majestät på stortån.

Snyyyyyggt. *försöker le övertygande*

Fläckvis okysst må vara charmigt...men fläckvis hårig?

Njae, det vete f-n.

Jag måste klippa hundens klor.

Idag.

Helst nyss.

Avviker på en gång.

Princesson (yngsta dotterns nya namn på vovve), here I come.

Inser genast det obegripliga i att jag  lade ner tid på att leta bild och skriva detta inlägg.

*förundras över mig själv*

Det gör jag varje dag. :-)