Nu har jag sussat i sängen.

Igen.

...och snarkat sådär "charmigt" att jag väckte mig själv. :-/

Vad skall jag ta mig till med mig???? :-)

Det finns en vits med att bära med sig en studsmatta i bakfickan.

Ifall ni ville veta.

Massören kommer.

Mysigt, cosy....*längta längta*

Knåda, fixa, trixa.

Blir bra.

Snudd på perfekt.

Massören kommer och masserar.....hästen.

*borta....på väg mot stallet* 

Idag sken solen.

Observerade ni att jag använde mig av imperfekt?

SKEN.

Inte sådant hästar sysslar med utan det solen beslutade sig för att inte göra.

Kom hem från dagis. Solen sken som bara den.

Städade undan med intentionen att gå ut senare.

Plockade vidare och diskade mm mm mm.

När jag var klar så började det regna. :-(

Det finns en sensmoral med det här, det är jag säker på.

Man skall inte städa när solen skiner.

Nåja, inget att slösa onödig energi på.

....och som det regnade!!!! *smått imponerande*

Efter 45 minuters idogt regnande på tvären så tänkte Frk Larsson till.

Det var väldigt soligt när vi for hem från dagis.

Då borde rutorna vara nere.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

*panik i blick*

*rusar ut på bron*

Jo.....mycket riktigt.

Två rutor som var väldigt mycket nere.

(Alltså inte deppiga utan öppna.)

Hur blött tror ni att det är i min bil nu????

Väldigt blött skulle jag vilja säga. :-/

Kolla vad jag har fått av Ulrika.

Gulle gulle dej.

Hoppsan, jag skriver ju inte "dej".

Gulle gulle dig.

Hur som helst så blev jag jätteglad.

Nu måste jag fundera på vem jag skall skänka den till.

Hmm.

*återkommer*

Nu är vi hemma igen.

Jag har med mig barnen hem.

Mina barn. Jag tog alltså inte fel.

Vilket måste anses som ett gott resultat av en senil mamma.

Jag var tvungen att smygkika på patientbrickorna när jag skulle fylla i deras fyra sista siffror i personnumret.

Jag brukar blanda friskt i vanliga fall.

Två från ena och två från andra eller något i den stilen.

Det brukar aldrig stämma.

Vi fick fika och barnen drack saft och fick en kaka var.

Jag fick kaffe och naturligtvis kunde jag inte ta mer än en kaka jag heller.

Fastän jag ville.

Karaktärsdanande.

Jag borde vara på dagis oftare.

Jag blev heller inte anklagad för att vara en gardin.

Vad som sades bakom min rygg vet jag förstås inte.

Överlag verkade personalen mkt trevlig så jag tror inte de ville hänga upp mig i en gardinstång.

Iaf inte första dagen.

När jag tänker efter så har de förmodligen inte tillräckligt kraftiga gardinstänger och fästen heller.

Som jag ofta brukar säga; Man får vara glad över det lilla.

En kaka till?
Nej tack, jag går på dagisdieten. :-)

Idag skall jag och mina två yngsta töser på inskolning.

Dagis kallas stället.

Tror jag.

Jag har aldrg haft mina två äldre barn på dagis tidigare.

De blir visst fungerande individer av dem ändå??

Tom ganska intelligenta sådana. :-)

Jag har iaf belsutat mig för att inviga min gardin-tunika.

Jag tror den kan passa ganska bra på dagis.

Dagen till ära har jag (för hand!!) lagat en liten liten reva på dess ärm.

Vilket förklarar varför den befann sig på Myrornas affär.

Förutom att den ser ut som en gardin då.....

Nåja, jag kommer tillbaka.

Förutsatt att jag överlever. :-)