Jag vet inte riktigt vad som hände...

Var inne hos Ylle och läste om hennes älskade pussmular.

Helt plötsligt satt jag där och tårarna trillade.

Tänker på den där stora drulen som jag rider och pysslar om.

Vilken ful 1-åring det kom till sambon.

Långa ben....stort huvud.

Vad fin han blev som tvååring när han med full spänst travade med böjd nacke.

Allt arbete som sambon lagt ned på att få en trevlig individ som kanske kunde lyckas på tävlingsbanan verkade betala sig.

Eller när han debuterade sent på året som treåring på hemmabanan Bergsåker.

Han vann.

Ja jösses som mina tårar trillade då......

Inte kunde jag väl ana att han senare skulle passera 400 000 kr i insprungna pengar.

Inte heller att han skulle vinna 9 lopp till.

Minns första gången på hans rygg.

Klok, klok, klok.

Okej du sitter däruppe nu...okej inga problem verkade han tänka.

Aldrig några konstigheter.

Men det som känns mest i hjärtat är den där tiden som är sammankopplad med hans tid på Solvalla.

Min (som jag trodde då) sista ridtur en kall höst/vinterkväll.

Stjärnorna gnistrade och månen visade oss vägen.

Mina tårar rann hela tiden.

Jag trodde det var vår sista tur tillsammans.

4 månader senare kom han tillbaka min stora kille.

Bara en spillra av vad vi skickade iväg.

Tunn, sårig och nästan helt livlös.

Som det värkte i mitt hjärta då.

Lilla lilla gubben min.

Vår första ridtur efter återkomsten.

När leendet på mina läppar aldrig ville släppa taget.

Vilken underbar känsla.

All tid jag lade ner på att få livsandarna att återvända.

...och som de återvände!!!!!

Sin första start i nygammal regi vann han med 8-10 längder på den snabbaste tiden den dagen.

Full spänst över mål och spetsade öron.

Inte behöver jag nämna att de trillade då också?

Tårarna.

Nu rids han nästan enbart och han älskar det!!!

Han är blank och fin i hullet och mycket glad och lycklig.

Det värmer mitt hjärta så oerhört när han gnäggar när han får syn på mig.

När han sänker ned sitt stora huvud och lägger det mot min bröstkorg.

När jag får pussa hans två virvlar i pannan.

När han gnager på en borste eller "råkar" fastna i en tröjärm.

Han är min oas i tillvaron.

Min möjlighet till lugn och ro.

Älskade pållen...

Jag är ditt största fan.

Nu och för alltid.

Varför uppröras över svält och krig??

Fattigdom och elände?

Sjukdom och annat.

När man helt enkelt kan gå i taket för att man helt plötsligt inte kan ladda upp bilderna från sin googlade bildbank. :-(

Såååå tråkigt och vilken guldgruva som nu får ligga alldeles overksam.

Nej, nu jävlar (ursäkta) skall jag ta en snabbkurs i teknik/datahandhavande/social kompetens och allt annat som behövs.

Adjö....och god morgon.

Fast i omvänd ordning.

Som grädde på moset måste jag städa idag också. :-/

Jag tar inte ansvar för alla kommentarer som jag eventuellt har lämnat.

Inte från midnatt och framåt.

Hjärnan har fått fritt spelutrymme.

Det brukar sällan sluta lyckligt.

Jag borde inte ha ätit den där svampen.....

*borde inte borde inte borde inte*