Trots dammsugarens bortgång håller jag humöret uppe.

Den här låten hjälper till lite.

Mycket underligt.

Egentligen.

Fel musik för undertecknad.

Fel sorts röst.

Fel kön.

Fel text.

Missförstå mig rätt.

Jag tycker om svensk musik.

Ibland.

Jag tycker om folk som har lite tryck i rösten.

Det har hon inte riktigt va???

Inte ens om man är snäll antar jag.

Dock är rösten lite speciell. *medger*

Fel kön.

I min värld alltså.

Jag är svag för manliga sångare.

Fel text.

Jag fastnar för texter med mening.

Oftast något i verserna och inte i refrängen.

Här är det inte mycket djup om jag då inte har missat ngt riktigt väsentligt.

Likförbannat kan jag texten utantill och ler när den spelas på radion.

Man skall aldrig sluta förundras.

Vår dammsugare har gått hädan.

(Livet med sop är inte lätt.)

Dammsugaren hade inte varit i vår ägo så länge.

Den kom som en glad överraskning från svärmor.

Hon tyckte den var för stor och klumpig.

Jag känner ju en gemenskap med dylika ting så hos oss var den välkommen.

Tom varmt välkommen ty den hade världens största dammsugarpåse.

Nåja, nästan iaf.

Ett bra märke är alltid ett bra märke.

Man får vad man betalar för (i vårat fall helt gratis) osv.

Med andra ord var den perfekt!!

Katthår.

Hundhår.

Sand.

Grus.

Småsten.

Annat smått och gott.

Allt fick plats i dammsugarens inre.

Jag tror den fick en chock av flytten.

Omställningen blev helt enkelt för stor.

Från pensionärsdam till fyrbarnsfamilj med 18 djur av lurvig karaktär.

Det kan nog knäcka vem som helst.

Efter en förmiddag innehållandes dammsugning av hela huset flyttades den ut i det fria.

Sambon dammsög sin bil.

I någon form av euforisk hysteri skulle även jag dammsuga min bil.

Dammsugaren jobbade ambitiöst.

Den dammsög passagerarplats, baksätet och sedan suckade den nog och gav upp.

För i höjd med förarsätet och dess enorma ansamling av smuts och sand så hostade den till och tappade förmågan att suga.

Samtidigt uppstod det underligaste ljud och när jag tittade på den såg den okej ut men vid närmare besiktning så kände man det oförklarligt hemska.

Det luktade bränt!!!

Den dog där på vår parkering.

Mitt framför ögonen på mig.

Kära dammsugare, må du vila i frid.

Jag förstår att dina sista levnadsdagar blev traumatiska och jag hoppas att du har det bra däruppe i din dammsugarhimmel.

Små fjärilslätta dammtussar och motion max en gång i veckan.

Vi saknar dig, du fattas oss.