Jag vet inte riktigt vad som hände...

Var inne hos Ylle och läste om hennes älskade pussmular.

Helt plötsligt satt jag där och tårarna trillade.

Tänker på den där stora drulen som jag rider och pysslar om.

Vilken ful 1-åring det kom till sambon.

Långa ben....stort huvud.

Vad fin han blev som tvååring när han med full spänst travade med böjd nacke.

Allt arbete som sambon lagt ned på att få en trevlig individ som kanske kunde lyckas på tävlingsbanan verkade betala sig.

Eller när han debuterade sent på året som treåring på hemmabanan Bergsåker.

Han vann.

Ja jösses som mina tårar trillade då......

Inte kunde jag väl ana att han senare skulle passera 400 000 kr i insprungna pengar.

Inte heller att han skulle vinna 9 lopp till.

Minns första gången på hans rygg.

Klok, klok, klok.

Okej du sitter däruppe nu...okej inga problem verkade han tänka.

Aldrig några konstigheter.

Men det som känns mest i hjärtat är den där tiden som är sammankopplad med hans tid på Solvalla.

Min (som jag trodde då) sista ridtur en kall höst/vinterkväll.

Stjärnorna gnistrade och månen visade oss vägen.

Mina tårar rann hela tiden.

Jag trodde det var vår sista tur tillsammans.

4 månader senare kom han tillbaka min stora kille.

Bara en spillra av vad vi skickade iväg.

Tunn, sårig och nästan helt livlös.

Som det värkte i mitt hjärta då.

Lilla lilla gubben min.

Vår första ridtur efter återkomsten.

När leendet på mina läppar aldrig ville släppa taget.

Vilken underbar känsla.

All tid jag lade ner på att få livsandarna att återvända.

...och som de återvände!!!!!

Sin första start i nygammal regi vann han med 8-10 längder på den snabbaste tiden den dagen.

Full spänst över mål och spetsade öron.

Inte behöver jag nämna att de trillade då också?

Tårarna.

Nu rids han nästan enbart och han älskar det!!!

Han är blank och fin i hullet och mycket glad och lycklig.

Det värmer mitt hjärta så oerhört när han gnäggar när han får syn på mig.

När han sänker ned sitt stora huvud och lägger det mot min bröstkorg.

När jag får pussa hans två virvlar i pannan.

När han gnager på en borste eller "råkar" fastna i en tröjärm.

Han är min oas i tillvaron.

Min möjlighet till lugn och ro.

Älskade pållen...

Jag är ditt största fan.

Nu och för alltid.

 

Siw

11 juni 2009 11:27

Härligt! *snyft*

http://:yllegarnets.blogg.se

 

Ulrika

11 juni 2009 11:50

Oj, vad vackert skrivet. Jag kan riktigt se er framför mig, på era underbara ridturer...

Han är så himla snygg också.
Bara en sån sak!
;)

http://ulrikasyr.blogspot.com

 

Nettis

11 juni 2009 12:07

Herre jösses, nu fick du mig att kämpa mot gråten!!!!!!!
Vad hände på Solvalla?! Sålde ni honom? Varför kom han tillbaka i så dåligt skick??? Det gör ont i hjärtat när människor behandlar djur illa, vilket dom verkar ha gjort där :´( !!!
Han är sååå vacker, och ser sååå lycklig ut :) ! Blir han kvar hos dig nu då ;) ?!

Jag är ingen hästmänniska, eftersom jag är lite rädd för dom, fniss! Men jag ÄLSKAR alla djur (utom spindlar och harkrankar, hihi) !
Och det värmer så i mitt hjärta att det slutade så lyckligt :) !

Va roligt att höra att du gillar mina bilder, det värmer oxå i mitt efter den här historien VÄLDIGT känsliga hjärta ;) ;).

Kram!

http://bunkerboende-nettisochmoses.bloggagratis.se

 

Scrollan

11 juni 2009 13:07

Å fy...bölvarning här alltså! Vilken tur han har haft som fick komma tillbaka till er då...det finns så mycket hemskt folk...*ryser*

Kram Scrollan

http://scrollan.bloggagratis.se

 

Annika förtydligar

11 juni 2009 13:27

Alla
Han var alltså inte vanvårdad på ngt sätt.
Bara ett JÄTTESTORT bevis på att hästen inte trivdes.

Han hade tappat massor i vikt utan att vara tokmager.
Muskelmassan hade minskat ordentligt.
Han var ful i hårremmen, han hade massor med småsår och svetteksem.
Han hade totalt livlösa ögon och såg uppgiven ut.
I och med att de inte presterar på travbanan blir de heller inte så intressanta för personalen och därmed sköts de inte om på bästa sätt.

Ingen mardrömshistoria som man läser om i tidningen och definitivt inget som anmäls.
Bara en stor stor häst som längtade hem fasligt mycket.

Det är iaf vad jag tror.

 

Viveca

11 juni 2009 14:38

Jättefint skrivet, tårarna fyllde mina ögon. Bra timing också. Har precis varit hos Vilda och bara småpratat, kelat och vi har njutit av varandras närhet. Det finns inget bättre än att få ett sådant förtroende av en häst, att vara den som hästens välmående hänger på och känna att man lyckas med det samt att förvalta förtroendet och förtjäna respekten.

Ps. Jag har hämtat priserna nu. mailar dig förslag Ds.

http://perasperaadastra.bloggagratis.se

 

Gitte

11 juni 2009 16:15

Vacker kille. Fint skrivet.

http://www.nissebus.bloggagratis.se

 

Den glade Djurgårdaren

11 juni 2009 17:58

Ägig blogg du har, jag ska burja följa den!

http://www.dif-.bloggagratis.se

 

nilla

11 juni 2009 18:51

Vilken underbar kärleksförklaring!
Han är verkligen superfin =)

http://nillalivet.blogspot.com

 

Micke

11 juni 2009 19:28

Heeej Vännen...
Klart du har muskler :)
Det har vi alla, fast i mitt fall är dem i viloläge ^^

http://tomten.bloggagratis.se

 

lrika ;)

11 juni 2009 19:30

Var är du?
Stressar du ännu?

Hallå!

Vad pysslar du med?
Är du hos Eject?

En nyfiken och undrande vän i norr....

http://ulrikasyr.blogspot.com

 

widde

11 juni 2009 21:06

Verkligheten är sagan...*laddar upp med näsdukar

 

Siw

11 juni 2009 21:20

HALLÅÅÅÅÅ! Hur många blev det? Vart är bilderna? väntarväntarväntar......

http://:yllegarnets.blogg.se

 

MSJ

11 juni 2009 21:34

vilken fin häst:)

 

teolinda

12 juni 2009 06:00

Kärleken bara flödar mellan er...

 

Yvonne

13 juni 2009 09:09

Finns bara ett ord för det: KÄRLEK!
Jättefint skrivet och man blir verkligen rörd till tårar!

Kram!

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

 

ylle

13 juni 2009 09:31

Underbart! Så mycket vi får av våra hästar, av känslor, av energi, av allt....... kramar från Ylle

http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nämen va f-n. Är jag inte helt sjukt jä-la tråkig som har slutat blogga??? Fast om man läser de två raderna jag åstadkommit ovan och betänker att jag lyckats få in inte mindre än två svordomar så skall man kanske vara glad att jag inte skriver så...

Det var en gång en vacker höstlördag. (Läs blåsig som 17.)   Fotbollsmatch stod det på dagens schema, inte för undertecknad men match skulle det iaf bli. Glad i hågen parkerade jag bilen på en utmärkt plats. Det visade sig senare att den inte...

Jag säger bara jippie.   Eller lite större bokstäver kan vara på sin plats.     Jippie!!!     Jag har budat in ett virkat överkast på Tradera. Inga problem, det dök upp med Schenkers hjälp och det var fint. Då kan man ana att alla...

Att jag inte hänger med i motionsspåret är ingen nyhet. Möjligen första femtio metrarna...men absolut inte längre. ...och definitivt inte utan syrgas.   Men igår hände en sak som jag inte heller hängde med på. Knepigt och fullständigt förvi...

För övrigt tycker jag om hösten. Eller jag dristar mig till att utöka ovanstående mening med två ord till.   För övrigt tycker jag om hösten väldigt mycket.   (Ett ord fick tom bli lite större...bara en sån sak.) ;-)          ...